LPI LPII Matchpoint´s Heartbreaker

91-11-15 -- 00-07-20

u. Travis Spot The Difference

e. SV-95 Lochdene Copper Kettle

Godkänt BoK-prov
Uppflyttad till lägre klass spår
Uppflyttad till lydnadsklass III

Älskad och saknad!


Gaston var en härlig hund, min första alldeles egna hund! Min läromästare! Han var en riktig personlighet och jag kan berätta mängder med historier om Gaston och hans äventyr, nedan följer ett axplock!

Gaston hade många smeknamn Gasse, Gasse Nasse, Cockospaniel, Calzone, Salsamannen etc. Det senare namnet kräver en förklaring... Vi var på fest hos min kompis Helena. Sent på natten när de flesta gått och vi sitter i köket och pratar så hör vi hur det skramlar på övervåningen. När jag kommer upp så har Gaston ätit upp en skål med tzatsiki, en skål med aioli och en skål med salsa. Han höll på med vitlöksdipen när jag kom och avbröt denna kulinariska upplevelse. Den natten hade jag svårt att sova, varje gång Gaston kom i närheten av mig vaknade jag av stanken... det var en fruktansvärd lukt runt Gaston av kryddad salsa, vitlök och taco. Gaston blev aldrig ens dålig i magen, men under det närmaste dygnet såg han ut som en spärrballong han var dubbelt så bred över ryggen mot normalt.

Gaston var en riktigt arbetsmyra som älskade att spåra. Trots sin stora kamplust och stora föremålsintresse ignorerade han föremålen i spåret. I ren desperation lade jag lever under föremålen, men inte markerade han några föremål för det. Efter mycket träning fick vi så småningom till det. En period lyckades jag mot min vilja lära honom att spåra bara mig och ingen annan, kanske skulle han ha passat som id hund?!!

Det självständiga nosarbetet var det bästa Gaston visste, det hände någon gång att han kom in till stigen under uppletandet och var alldeles blodig på tassen efter att ha dragit loss en klo... men det rörde honom inte i ryggen utan han ville ut och leta igen och igen och igen... I uppletandet ville han helst behålla föremålen själv och demonstrera men ignorerade man honom så kom han för lite dragkamp! Behöver jag säga att han var oerhört tacksam och rolig att arbeta med?!

Vi tävlade en del med varierad framgång, LP i lydnadsklass I och II. Gaston blev dessutom Cockerklubbens Klubbmästare i lydnad 1996.

En av de roligaste tävlingarna jag någonsin gjort var appelltävlingen i spår med Gaston. När vi kom till tävlingsplatsen så log folk lite snett åt den lilla söta hunden...ska du vara med med den? Frågetecknen utbyttes under dagen mot utropstecken! Gaston var jätteduktig och vi vann tävlingen. Vid prisutdelningen så sa domaren - "Egentligen är det bara en hund här i dag som verkligen förtjänar att bli uppflyttad till lägre klass, det är bara en som har betyg på alla moment och det är cockern! Vilken hund!" Gissa om matte var salig!

Det blev aldrig av att vi tävlade lägre klass pga en ryggskada som Gaston ådrog sig som valp. En större hund, en briardvalp, satte sig över honom i leken. Förutom att Gaston hade ont i ryggen under resten av sitt liv så kostade det också en massa pengar. En gång kostade jag på honom en undersökning på djursjukhuset i Skara för 17 000 kr (det är bra med försäkringar!). Undersökningen bekräftade att han hade ont men de hittade inget fel!! Gaston fick dessutom ett flertal gånger besöka chiropraktor, han fick även laserbehandling och akupunktur. Efter dessa behandlingar blev han bättre men bara korta stunder... Allt detta ledde dessutom till att han hatade veterinären! Denna erfarenhet har gjort mig restriktiv när det gäller att låta hundar av olika storlek leka ohejdat.

Likt de flesta cockrar älskade Gaston att bada - utomhus alltså och gärna året runt! En vinter druttade han i Klarälven när han sprang efter några fåglar på promenaden. Gaston sprang ut på Klarälvens is, där gick det inte att få stopp utan han hamnade c:a 20 meter ut i älven i strömfåran. Jag kan lova att jag var skärrad, folk stod bara och glodde, någon for dock iväg för att hämta en livräddningsstege och jag började ta av mig min stora tunga jacka för att hasa mig ut på isen, mindre smart kanske men vad gör man inte för sin älskade kompis. Innan jag hann ut på isen så lyckades Gaston hasa sig upp och lufsade lugnt in till lyckliga mig på stranden.

Gaston var på gränsen till skottokig, han var galen i fyrverkerier! Han klarade dock Bok provet (bevaknings- och karaktärsprov) eftersom han även var kampgalen! En gång när jag bodde själv i en lägenhet i Karlstad sprang Gaston runt som en tok och kollade ut genom fönstret. Jag hörde att det small ute men jag bestämde mig för att inte titta ut. Gaston skulle inte få den responsen. Dagen efter visade det sig att jag missat att huset mitt emot brunnit ned...

Gaston var verkligen vad man brukar kalla mycket hund i litet format! Jag saknar verkligen min härliga levnadsglada lilla kompis! Han finns faktiskt fortfarande kvar hos oss, Busan har nämligen tagit över Gastons glädjeskall när hon springer ner mot vattenbrynet...