Om Busan Stamtavla MUH Korning


LP1 Tjh Bev SUCH Korad SBCH SLCH SVCH Busan
SBKs Korningsdiplom avelstik

1994-04-06 -- 2006-04-20

u. SV-91 SV-92 SUCH Tjh bev Anja
e. SLCH SL(ELIT)CH SBCH KORAD Toccatas Apache


Busan är kennelns stamtik det är också Busan som har givit namn till vår kennel. Busan var en underbar hund! En lojal och mycket arbetsvillig tjej som älskade mat och människor. Hon var en underbar kamrat som alltid ställde upp, ett koncentrationsfenomen som gjorde sitt bästa på tävling och träning. Hon har dessutom varit en underbar mamma till våra två första kullar. Tålig, alert, lyhörd, arbetsglad, lätt för att slappna av, jag kan inte nog berömma min underbara Bus!

Busan har 2 bröder; TJH LPI SUCH SLCH SBCH KORAD Billy och Korad Birk (Berra) samt 2 systrar; SLCH SBCH SUCH Bonnie och SLCH Billan (Flisa) som alla varit framgångsrika på tävlingsbanorna. Tre av fem har deltagit på SM, inte illa! Samtliga syskon är hd-fria. Busans uppfödare är Anita Gylling Hansson i Mantorp. Tack Anita och Hansa för världens bästa hund!

Busan har varit både svår och enkel att träna och tävla med. Busan har stor arbetsglädje och är ganska lättlärd men "stönig" som vi säger här i Värmland, hon har mycket egen vilja. Busan är min första kelpie och vi har gjort och upplevt mycket tillsammans.

När Busan var drygt 12 månader tävlade vi för första gången, appellklass spår och samtidigt lokaltävling i Club Doggy Cup på hemmaklubben Hammarö BK. Vi vann och blev uppflyttade. Detta ledde sen vidare till distriktsfinal och sen riksfinal i Club Doggy Cup i Vårgårda 1995. Där bröt vi spåret!!!!!! Busan tyckte det var mycket roligare att jaga sork på fälten än att spåra. Sedan dess har spårandet gått bättre. Två år senare, 1997, blev Busan Svensk Bruksprovschampion i spår. Som kuriosa kan jag berätta att vi totalt har brutit 3 spår på tävling, två i elitklass och en i appellklass.... Totalt fick vi 14 cert i spår.

Förutom spår provade vi även på och tävlade i sök, lydnad och bevakning. För att komplettera Busan som bevakningshund i hemvärnet så tränade vi även en hel del räddningssök, vilket hon verkligen gillade!

En annan tävling jag alltid kommer att minnas är Midsommarsvansen i Fagersta 1998 (elitklass spår) där Busan slog ut en tand när hon ramlade ner bland några stenar under spåret. Hon vände sig om och tittade på mig, ovetande om vad som hänt uppmanade jag henne att fortsätta - vilket hon gjorde. Väl i mål upptäckte jag att ena framtanden i överkäken var borta. Men det var det nog värt, vi fick ihop 614,5 och blev klara till SM i Umeå.

Hur gick det då på SM? Jo, vi missade två pinnar i spåret, uppletandet gick bra, lydnaden si så där. Vi fick 571,5 p och kom 9:a. En månad senare i september 1998 kom vi 2:a på bevaknings-SM i Jönköping och blev bästa hemvärnshund.

Efter SM minskade tävlandet av flera orsaker. Bland annat så fick Busan fått två valpkullar tillsammans med Cadjees Cappucino (2000) och Cefeus Up To Date Mix (2002).

Snart 10 år gammal nådde Busan och jag äntligen det mål som jag satte upp när jag åkte hem med den 8 veckor gamla Busan i juni 1994 - Svenskt Lydnadschampionat! Därefter ville jag prova något nytt så vi gav oss in på viltspår och även där fixade Busan ett championat på ålderns höst. En viltspårsdomare gav oss omdömet att "Den här hunden har bara två fel... fel förare (alltså ingen jägare) och fel ålder." Busan gillade allt hon fick prova på - men när hon hittade klöven i slutet av viltspåret så var det nog ändå det bästa... hon blev alldeles svart i blicken och lämnade endast motvilligt i från sig den underbara skatten! Goding!

Efter fyra års uppehåll från brukstävlande gjorde vi en comeback i elitklass spår när Busan var 10 år gammal, otränad och jag gjorde det mest bara på skoj. Busan presterade då hela 602,5 poäng och fick cert! Jag var rörd och lycklig så tårarna trillade ned för mina kinder ute på tävlingsplanen - t om publiken grät en skvätt över denna otroliga hund. Busan vilken underbar härlig tjej!!

Vi har en gång varit med på ett skarpt eftersök efter en liten pojk som försvunnit, det var en otrolig känsla och upplevelse som jag gärna berättar mer om, någon annan gång...

Jag känner fortfarande en stor saknad och sorg efter min bästa vän men jag känner framförallt en enorm tacksamhet. Jag är glad över att ha fått lära känna denna underbara hund, allt kul (och tråkigt) vi gjort och upplevt tillsammans, allt hon lärt mig. Tack Busan för allt! Jag älskar dig och du kommer alltid att finnas hos oss – i våra hjärtan och via dina avkommor som dessutom bär ditt namn, Busligan. Livfulla glada Busan är inte död hon lever vidare!

 

Här en bild från SKK Avelsdata som visar MH resultatet av Busans avkommer och de olika egenskapsvärdena: